Skelettjords-konstruktion

Vid plantering av stadsträd i gatumiljö, och vid andra hårdgjorda ytor, har det blivit vanligt att man anlägger ett luftigt förstärkningslager under och runt själva den växtjordsfyllda planteringsgropen för trädet. Konstruktionen utgör en så kallad skelettjord. Ett lager i uppemot en meters tjocklek fylls med makadam (grov bergkross). Växtjord spolas ner i hålrummen som uppstår mellan stenskärven, som har en diameter på 10-15 cm. Ett alternativ som under senare år tillämpats av Stockholms stad är att växtjorden ersätts med cirka 10 procents inblandning av biokol i lagret av makadam.

Skelettjorden får gärna utvidgas i sidled utanför själva den zon som omfattas av växtsubstratet för planteringsytan. I skelettjordens hålrum kan trädens rötter få möjlighet att breda ut sig. Ett kraftigt rotsystem ger mer vitala träd och växtbäddskonstruktionens hela uppbyggnad minskar riskerna för skadlig markpackning i till exempel trafikerade miljöer.

En förutsättning för trädens etablering och tillväxt är tillgång till vatten. Skelettjorden kan fungera som ett magasin för lokalt omhändertagande av dagvatten. Genom att leda dagvatten från omgivande hårdgjorda ytor, eller från näraliggande byggnaders tak, till trädens växtbäddar, blir vattnet en resurs för träden. Trädens vattenupptag innebär att man får en avlastning av det ordinarie systemet för dagvattenavledning.

Skelettjorden har en funktion även under de delar av året som trädens vattenupptag är litet, eller när det uppträder vattenmättnad i trädgropen. Det skapas en fördröjning av flödet via en passiv infiltration av dagvattnet.

Principen med skelettjord kan även tillämpas vid restaurering av traditionella växtbäddar, där träden beroende på markpackning, näringsbrist eller annan orsak uppvisar dålig vitalitet. Genom vakuumsugning kan växtsubstratet runt trädens allra mest centrala rotsystem avlägsnas och ersättas med skelettjord baserad på makadam, eventuellt i kombination med annat poröst material, samt ett nytt ytligt lager med växtjord.