Underhåll

Hur förändras fogarnas dränerande förmåga med tiden?

Internationell forskning är inte samstämt om till vilken grad fogarnas dräneringsförmåga eventuellt minskar med tiden. En mängd fältmätningar från t ex USA, Belgien och Storbritannien visar på stor variation i dräneringsförmågan över tid, från relativt opåverkad till en reduktion ned till 10 % av initial dräneringsförmåga.  Dräneringsförmågan kommer att påverkas av närhet till grönområden (organiskt material som frömjöl och lövrester), flygsand (idrottsplaner o. dy.), samt typ av halkbekämpningsmaterial, frekvens av DoU åtgärder (sopning, vakuumsugning), dubbdäcksfrekvens och ytans användningsområde etc.

Dessa faktorer måste beaktas i planeringsskedet och enkla åtgärder såsom naturliga vindskydd eller fysiska hinder (t.ex. förhöjd kantstöd) är ofta tillräckliga. Ett konservativt antagande är att estimera dimensionerande infiltrationskapacitet (för beläggningar som dränerar via fog och/eller perkolationsöppningar) till 25 % av initiala opåverkade infiltrationskapaciteten, och att reduktionen sker asymptotiskt till ett slutvärde över en tidsperiod på 8-12 år. Här är det värt att notera att DoU-åtgärder t ex vakuumsugning och applicering av nytt fogmaterial helt kan återställa initial dräneringsförmåga (gäller beläggningar som dränerar via fog och/eller perkolationsöppningar). Fältmätningar utförda i USA visar att över 90 % av sediment som infiltrerar via fogar och perkolationsöppningar i beläggningen fastnar i fog- och sättmaterial.

Erfarenheter och anvisningar från Danmark kan sökas i skriften
”Lokal håndtering af regnvand med permeable belaeggninger – anvendelse, utförelse och vedligholdelse”,
utgiven av  Belaegningsgruppen, Dansk Beton


Finns risk att förstärkningslagret sätts igen

med tiden på grund av partiklar i dagvattnet?

Om dagvatten dräneras via beläggningen fastnar med tiden eventuella partiklar från omgivningen i övre delen av överbyggnaden (i fog, eventuellt i sättmaterial eller i själva beläggningen om dränerande asfalt eller betong används). Igensättning av förstärkningslagret är i detta sammanhang högst osannolikt. Om dagvatten istället leds direkt in i förstärkningslagret via dräneringsledningar finns viss risk för lokal igensättning beroende på hur mycket torrsubstans dagvattnet innehåller. Till vilken grad igensättningen uppgår till är mycket begränsad omtalat i internationell litteratur och har inte specifikt undersökts inom ramen för projektet ” Klimatsäkrade systemlösningar för urbana ytor”. För att minska eventuell risk för lokal igensättning av förstärkningslagret kan dagvattnet ledas först via t.ex. dagvattenbrunn och eventuell växtbädd innan det leds in i förstärkningslagret. Dagvattenbrunnen kan då rengöras från eventuella sediment som avsätts med tiden.


Påverkas infiltrationsförmågan om man använder geotextil

som materialskiljande lager eller för att fånga upp föroreningar?

Särskilt utformade geotextilier kan användas för att öka systemets förmåga att bryta ned föroreningar. Detta sker genom att vatten passerar igenom geotextilen medan föroreningar fastnar. Därmed skapas en biobädd där marklevande organismer snabbt kan föröka sig. Geotextiler kan även användas för att förhindra materialmigration av finare materialfraktioner. Sediment kan däremot fastna på geotextilen och därigenom minska dräneringsförmågan. Beslut om geotextil eller inte bör avgöras av prima syftet med infiltrationen; omhändertagande av stora mängder dagvatten eller rening och biodegradering av föroreningar i dagvattnet. Om infiltration av dagvatten sker via beläggningen (och primärsyftet är omhändertagande av dagvatten) bör geotextilier undvikas högt uppe i överbyggnaden och inte användas t ex mellan sättlager och bärlager. Noteras bör även att applicering av geotextil på grova fraktioner är praktiskt svårt och kan medföra utförandeproblem vid t ex packning. En praktisk mera effektiv metod är att anpassa på varandra liggande lagers kornfraktion så at materialmigration förhindras.


Vilka parametrar och tillhörande mätmetoder bör man

använda för att följa upp en dränerande ytas funktion?

Frågeställningen kan delas upp i överbyggnadens strukturella funktion och dess dränerande funktion. Finns även en angränsande dagvattenanläggning som utöver att utgöra fördröjningsmagasin även förväntas ha en vattenrenande effekt, så behövs även denna funktion kontrolleras. Metoderna för uppföljning av överbyggnadens strukturella funktion skiljer sig inte från metoderna som används för konventionella överbyggnader och syftar vanligtvis till bestämning av spårdjup. Detta kan förutom av okulär besiktning även fastställas med hjälp av rätskiva eller med laserprofilmätning. För verifiering att materialet är rätt packat rekommenderas statisk plattbelastning enligt TDOK 2013. Kontroll av överbyggnadens dränerande funktion kan göras med hjälp av en dubbelringsinfiltrometer (ASTM D3385: Standard test for Infiltration Rate of Soils in Field Using Double-Ring Infiltrometer)

Nivån på eventuellt förekommande dagvatten i de underliggande lagren kan kontrolleras genom installation av inspektionsbrunn åtkomlig från överbyggnadens yta. Inspektionsbrunnen utgörs av perforerade rör som löper vertikalt genom konstruktionen. (Referens: ICPI Tech spec. 18). Förslagsvis utförs inspektioner 2 gånger/år. Den första på hösten efter det att träden avlövats och den andra under våren. Tätare inspektionsintervall kan vara lämpligt när konstruktionen är ny för att kunna fastställa anpassade inspektionsintervall baserat på förhållandena som gäller för just den anläggningen.


Hur återställs funktionen i konstruktionen i det

fall man måste göra ingrepp i konstruktionen?

Försök att återfylla schaktet med det material som grävts upp. Skulle det av någon anledning inte funka eller behöva kompletteras rekommenderas att kommun har ett lager med de olika fraktionerna som använts vid uppbyggnad av konstruktion. Det är inte svårare än att återställa en konventionell konstruktion. Det är viktigt att använda samma material vid återställning som använts vid nyanläggning.


Behöver de dränerande lagren helt bytas ut när de är uttjänta?

Internationell forskning är inte samstämt om till vilken grad fogarnas dräneringsförmåga eventuellt minskar med tiden. En mängd fältmätningar från t ex USA, Belgien och Storbritannien visar på stor variation i dräneringsförmågan över tid, från relativt opåverkad till en reduktion ned till 10 % av initial dräneringsförmåga.  Dräneringsförmågan kommer att påverkas av närhet till grönområden (organiskt material som frömjöl och lövrester), flygsand (idrottsplaner o. dy.), samt typ av halkbekämpningsmaterial, frekvens av DoU åtgärder (sopning, vakuumsugning), dubbdäcksfrekvens och ytans användningsområde etc.

Dessa faktorer måste beaktas i planeringsskedet och enkla åtgärder såsom naturliga vindskydd eller fysiska hinder (t.ex. förhöjd kantstöd) är ofta tillräckliga. Ett konservativt antagande är att estimera dimensionerande infiltrationskapacitet (för beläggningar som dränerar via fog och/eller perkolationsöppningar) till 25 % av initiala opåverkade infiltrationskapaciteten, och att reduktionen sker asymptotiskt till ett slutvärde över en tidsperiod på 8-12 år. Här är det värt att notera att DoU-åtgärder t ex vakuumsugning och applicering av nytt fogmaterial helt kan återställa initial dräneringsförmåga (gäller beläggningar som dränerar via fog och/eller perkolationsöppningar). Fältmätningar utförda i USA visar att över 90 % av sediment som infiltrerar via fogar och perkolationsöppningar i beläggningen fastnar i fog- och sättmaterial. Det är fogen som sätts igen och behövs underhållas.

Erfarenheter och anvisningar från Danmark kan sökas i skriften
”Lokal håndtering af regnvand med permeable belaeggninger – anvendelse, utförelse och vedligholdelse”,
utgiven av  Belaegningsgruppen, Dansk Beton


Kan man halkbekämpa med sand och/eller salt på dränerande ytor?

Ytor som infiltrerar vattnet via beläggningen bör inte halkbekämpas med sand eftersom det innehåller fina fraktioner av mineraliska material och fogarna (betongmarksten eller natursten) eller hålrummen (dränerande asfalt eller betong) då riskerar sättas igen. Halkbekämpning skall utföras med samma fraktion som fogmaterialet (vanligen 2/5 mm). Den återkommande rengöringen av fogarna påverkas inte om halkbekämpning sker med likartat material som finns i fogarna. Täta ytor som dränerar in dagvatten via sidoanordningar kan halkbekämpas med traditionella metoder.

Halkbekämpning med salt kan utföras som normalt. Dränerande beläggningar har normalt större frysmotstånd och bibehåller sin infiltrationsförmåga under vintern jämfört med traditionella överbyggnader och kräver därför normalt avsevärt mindre halkbekämpning med salt. Internationell litteratur beskriver upp emot 75 % minskat behov av salt jämfört med traditionella konstruktioner. Vid full infiltration i terrassen bör man vara uppmärksam på att halkbekämpningssalt infiltreras tillsammans med dagvattnet och närhet till eventuella dagvattentäkter måste beaktas.

Erfarenheter och anvisningar från Danmark kan sökas i skriften
”Lokal håndtering af regnvand med permeable belaeggninger – anvendelse, utförelse och vedligholdelse”,
utgiven av  Belaegningsgruppen, Dansk Beton


Hur ska gräsytor med genomsläppligt material driftas?

Gräsarmeringsytor har inte samma funktion som permeabla konstruktioner och behandlas inte här.