Finns det någon särskild tjälproblematik att ta hänsyn till?
I väl konstruerade överbyggnader härrör normalt eventuella problem med tjälning och tjällossning från terrassen. Dränerande överbyggnaders öppna struktur och höga hålrumshalt gör att frysmotståndet normalt är något större jämfört med traditionella vilket medför att överbyggnaden normalt fryser långsammare och därigenom ger ett lägre tjäldjup. Motsatt kan frysmotståndet ge långsammare urtjälningsförlopp vilket är fördelaktigt med avseende på terrassens eventuella bärighetsreduktion under tjällossningen. Överbyggnaden i sig är även den mindre känslig för frysning jämfört med traditionella överbyggnader eftersom den öppna strukturen har mycket liten eller ingen kapillär stighöjd och därigenom inget tillgängligt vatten för expansion. Eventuella tjällyftningar kommer att uppstå i terrassen och påverkar överbyggnaden på samma sätt som i en traditionell överbyggnad.
Eftersom konstruktionen fryser från ytan och nedåt är risken även liten för att dagvatten i konstruktionen eventuellt inte hinner dränera.1. Finns det någon särskild tjälproblematik att ta hänsyn till? I väl konstruerade överbyggnader härrör normalt eventuella problem med tjälning och tjällossning från terrassen. Dränerande överbyggnaders öppna struktur och höga hålrumshalt gör att frysmotståndet normalt är något större jämfört med traditionella vilket medför att överbyggnaden normalt fryser långsammare och därigenom ger ett lägre tjäldjup. Motsatt kan frysmotståndet ge långsammare urtjälningsförlopp vilket är fördelaktigt med avseende på terrassens eventuella bärighetsreduktion under tjällossningen. Överbyggnaden i sig är även den mindre känslig för frysning jämfört med traditionella överbyggnader eftersom den öppna strukturen har mycket liten eller ingen kapillär stighöjd och därigenom inget tillgängligt vatten för expansion. Eventuella tjällyftningar kommer att uppstå i terrassen och påverkar överbyggnaden på samma sätt som i en traditionell överbyggnad. Eftersom konstruktionen fryser från ytan och nedåt är risken även liten för att dagvatten i konstruktionen eventuellt inte hinner dränera.
När ska man välja tät eller dränerande slityta?
Både överbyggnader med tät respektive dränerade slityta kan användas på torg, lågt trafikerade innerstads- och bostadsgator samt parkeringsplatser. En avgörande skillnad är att om man använder en dränerande yta kan man, beroende på vilket regn man dimensionerar efter och typen av slitskikt, låta allt vatten dräneras ner genom ytan. Använder man en tät yta och vill ha lokalt omhändertagande av dagvattnet måste man anlägga en angränsande dagvattenlösning eller någon form av sidointag för att leda vattnet in till förstärkningslagret.3. Vart tar vattnet vägen från den dränerande vägkroppen? Vattnet kan avledas på olika sätt beroende på markförhållandena? 1. Full dränering om terrass kan klara detta vid t.ex. moränbotten.2. Delvis dränerande. Om terrassen har förhållandevis bra dränering. Enstaka dräneringsledningar krävs.3. Ingen dränering. Om terrassen består av ej dränerande material som t.ex. lera. Om vägen ligger med fall kan dräneringen läggas vid lågpunkterna och så leds vattnet dit via förstärkningslagret.
Kan det finnas risk att byggnader skadas om vägen är dränerande?
Det är viktigt att säkra att vattnet som finns i vägen inte leds mot byggnader. Utmed Hornsgatan i Stockholm har man lagt ett tätande lager två meter från husbyggnaden. Fyllnaden mot byggnaden är utförd traditionellt.
Hur påverkas bärigheten, packningsegenskaperna och motståndet mot
horisontell glidning om man tar bort finfraktionen i obundna material?
Ett friktionsmaterials stabilitet (inte att förväxla med styvhet eller bärighet) beror i hög grad på finfraktionen. Finfraktionen underlättar packning genom att fungera som ”smörjmedel” på samma sätt som vatten när materialet utsätts för dynamisk belastning. Vid triaxialförsök uppmäts ingen signifikant skillnad mellan styvhet hos material med hög respektive låg andel 0-2 fraktion. Det innebär också att risken för horisontell glidning inte förändras märkbart vid övergång till dränerande produkter. Material med låg andel finfraktion upplevs ofta som svårpackade, och packningen skall alltid kontrolleras med statisk plattbelastning innan följande lager läggs ut (Referens TRVKB 10, avsnitt 7.2.3) Arbetstekniskt är det ingen stor skillnad att arbeta med dränerande material jämfört med ordinarie vägbyggnadsmaterial. Man måste dock se till att skilja materialtyperna och inte få inblandning av andra material i de dränerande produkterna.
Hur påverkas val av konstruktion med avseende på grundvattnets nivå?
Normalt avvänds tre olika varianter av dränerande konstruktion; (a) full infiltration (i terrassen), (b) delvis infiltration och (c) ingen infiltration. Val konstruktion måste anpassas efter terrassens dränerande förmåga samt grundvattennivån. Vid täta material i terrassen eller högt stående grundvattenyta kan inte terrassen förväntas dränera dagvatten och konstruktion typ (c) bör användas. I denna typ konstruktion fördröjs dagvattnet i överbyggnaden men exfiltreras via dräneringsrör.
Vid projektering bör grundvattenytans nivå beaktas och bör ej ligga mindre än r 1000 mm (Interpave Permeable Pavements, CIRIA C753, The SuDS manual, 2015) under terrassytan vid val av konstruktionstyp (a) eller (b). Detta för att medge eventuella föroreningar kan infiltreras och brytas ned i terrassen samt för att förhindra grundvatten i överbyggnaden som därigenom begränsar tillgänglig reservorar för dagvatten. Om en oförutsedd händelse uppstår och grundvattenytans nivå höjs och hamnar i överbyggnaden kommer terrassens dränerande funktion att reduceras. Vid bestående grundvattenhöjning reduceras infiltrationsförmågan i terrassen och överbyggnadens dränerande förmåga uteblir då. Konstruktionens bärighet påverkas i samma, eller något mindre, utsträckning som traditionella konstruktioner
Vilken är maximalt tillåten lutning på permeabla överbyggnader
för att ytavrinningen inte skall bli för stor?
Max 5 % (http://www.ikt.de/website/down/f0132langbericht.pdf , s52-53)
Vilken är maximalt tillåten lutning på överbyggnader med öppna förstärkningslager,
dit vattnets leds genom sidointag, för att dagvattennivån i den lägsta punkten i
förstärkningslagret inte skall bli för hög?
Detta behöver man räkna på från fall till fall och beror på olika förhållanden som typ av material i förstärkningslagret och tjockleken på detta, ytans storlek och form samt sidointagens placering.
Vad händer med träden planterade i skelettjord vid saltning för halkbekämpning?
Träden lider ingen skada av halkbekämpning med salt. Mätningar har gjorts. De permeabla konstruktionerna är dessutom extra väl dränerande vilket gör att tösalt sköljs bort effektivare än för motsvarande traditionell jord.
Hur kan man säkerställa att utförandet sker enligt instruktioner?
Genom tydliga instruktioner kopplade till kontrollplaner. Kontroll bör ske av tredje part. Förslag på instruktioner och kontrollplaner för standardkonstruktioner finns tillgängliga här
Hur fungerar det när det är lera?
Undergrundens påverkan på sättningar och vattnets påverkan på undergrunden.
Normalt avvänds tre olika varianter av dränerande konstruktion; (a) full infiltration (i terrassen), (b) delvis infiltration och (c) ingen infiltration. Val konstruktion måste anpassas efter terrassens dränerande förmåga samt grundvattennivån. Vid täta material i terrassen eller högt stående grundvattenyta kan inte terrassen förväntas dränera dagvatten och konstruktion typ (c) bör användas. I denna typ konstruktion fördröjs dagvattnet i överbyggnaden men exfiltreras via dräneringsrör.
Vid projektering bör grundvattenytans nivå beaktas och bör ej ligga mindre än r 1000 mm (Interpave Permeable Pavements, CIRIA C753, The SuDS manual, 2015) under terrassytan vid val av konstruktionstyp (a) eller (b). Detta för att medge eventuella föroreningar kan infiltreras och brytas ned i terrassen samt för att förhindra grundvatten i överbyggnaden som därigenom begränsar tillgänglig reservorar för dagvatten. Om en oförutsedd händelse uppstår och grundvattenytans nivå höjs och hamnar i överbyggnaden kommer terrassens dränerande funktion att reduceras. Vid bestående grundvattenhöjning reduceras infiltrationsförmågan i terrassen och överbyggnadens dränerande förmåga uteblir då. Konstruktionens bärighet påverkas i samma, eller något mindre, utsträckning som traditionella konstruktioner
Är det problem att sänka de gröna ytorna längs vägarna med kantsten?
Kan vi få kantstenen att stå stabilt?
Kantsten sätts enligt AMA-kod DEC 11, 12, 13 eller 14 med tillägg från Stenindustrins skrivelser från mars 2016 (ref Stenhandboken Utemiljö).Hur kantsten skall monteras påverkas inte av dränerande/luftiga förstärkningslager.
Hur påverkas konstruktionen om grundvattennivån
står högre än 30 cm under terrassytan?
Normalt avvänds tre olika varianter av dränerande konstruktion; (a) full infiltration (i terrassen), (b) delvis infiltration och (c) ingen infiltration. Val konstruktion måste anpassas efter terrassens dränerande förmåga samt grundvattennivån. Vid täta material i terrassen eller högt stående grundvattenyta kan inte terrassen förväntas dränera dagvatten och konstruktion typ (c) bör användas. I denna typ konstruktion fördröjs dagvattnet i överbyggnaden men exfiltreras via dräneringsrör.
Vid projektering bör grundvattenytans nivå beaktas och bör ej ligga mindre än r 1000 mm (Interpave Permeable Pavements, CIRIA C753, The SuDS manual, 2015) under terrassytan vid val av konstruktionstyp (a) eller (b). Detta för att medge eventuella föroreningar kan infiltreras och brytas ned i terrassen samt för att förhindra grundvatten i överbyggnaden som därigenom begränsar tillgänglig reservorar för dagvatten. Om en oförutsedd händelse uppstår och grundvattenytans nivå höjs och hamnar i överbyggnaden kommer terrassens dränerande funktion att reduceras. Vid bestående grundvattenhöjning reduceras infiltrationsförmågan i terrassen och överbyggnadens dränerande förmåga uteblir då. Konstruktionens bärighet påverkas i samma, eller något mindre, utsträckning som traditionella konstruktioner.
Vad händer vid gränsskiktet mellan lagren?
Finns det risk att de olika materialen i vägkroppen blandas?
Vid gränsen mellan luftigt förstärkningslager (16-90) och bärlager (0-32) skall en ”tätning” med 0-32 läggas ut med tjocklek cirka 30mm, som sedan packas väl. Detta för att minimera risk för materialvandring (gäller för konstruktioner med luftigt förstärkningslager och täta slitlager). För dränerande konstruktioner med material 2-90, 2-32 och 2-5 är risken för materialvandring mindre.
Hur mycket mer vatten rymmer en skelettjord än en traditionell växtbädd med jord?
Vanlig jord har normalt en betydligt större kapacitet att hålla vatten än en skelettjordskonstruktion. Den dränerar dock inte vatten lika effektivt vilket är det väsentliga i detta sammanhang. Inte heller kan den ta upp stora mängder vatten på kort tid på det sätt en skelettjordskonstruktion kan.
Skelettjord har en porvolym om ca 35 – 40 %
Testerna är gjorda på en terrass av sand-
vad skulle hända om de utfördes på en terrass av lera?
Normalt avvänds tre olika varianter av dränerande konstruktion; (a) full infiltration (i terrassen), (b) delvis infiltration och (c) ingen infiltration. Val konstruktion måste anpassas efter terrassens dränerande förmåga samt grundvattennivån. Vid täta material i terrassen eller högt stående grundvattenyta kan inte terrassen förväntas dränera dagvatten och konstruktion typ (c) bör användas. I denna typ konstruktion fördröjs dagvattnet i överbyggnaden men exfiltreras via dräneringsrör.
Vid projektering bör grundvattenytans nivå beaktas och bör ej ligga mindre än r 1000 mm (Interpave Permeable Pavements, CIRIA C753, The SuDS manual, 2015) under terrassytan vid val av konstruktionstyp (a) eller (b). Detta för att medge eventuella föroreningar kan infiltreras och brytas ned i terrassen samt för att förhindra grundvatten i överbyggnaden som därigenom begränsar tillgänglig reservorar för dagvatten. Om en oförutsedd händelse uppstår och grundvattenytans nivå höjs och hamnar i överbyggnaden kommer terrassens dränerande funktion att reduceras. Vid bestående grundvattenhöjning reduceras infiltrationsförmågan i terrassen och överbyggnadens dränerande förmåga uteblir då. Konstruktionens bärighet påverkas i samma, eller något mindre, utsträckning som traditionella konstruktioner
Hur räknar man på avrinning från en yta med genomsläppligt material?
Vilken avrinningskoefficient ska man använda?
För att räkna på ytarinningen behöver man känna till ytans storlek, andelen fogyta av den totala ytan, fogmaterialets hydrauliska konduktivitet (den dränerande förmågan) och regnets intensitet. Under antagandet att vattnet fördelas jämnt över fogarna för plana ytor beräknas den erforderliga infiltrationskapaciteten [volym/tidsenhet] för fogen ut och jämförs med tillgänglig kapaciteten för den sammanlaga fogarean. Om den erforderliga kapaciteten är större än den tillgängliga kapaciteten kommer ytavrinning att ske. Genom att beräkna differensen mellan erforderlig och tillgänglig kapacitet och därefter multiplicera med regnets varaktighet erhålls volymen vatten som kommer att ytavrinna. Genom att sätta denna i relation till den totala nederbördsvolymen kan avrinningskoefficienten beräknas.
Ovanstående beräkning görs i det webbaserade dimensioneringsverktyget, med begränsningar i storlek på yta och regn, och i StormTac utan begränsningar.
Spolas sättmaterialet bort i längden om det blir mycket vattenföring i det lagret?
Nej. Sättmaterialet eller rättare sagt sättlagret har inget nollmaterial i sig varför allt vatten som tagit sig igenom fogen rinner rakt ner.19. Vilken porvolym/hålrumsvolym krävs i förstärkningslagret for en god trädetablering? Porvolymen för 2/90 har mätts upp till runt 25 %. Porvolymen för 16/90 har inte mätts upp. Det har det däremot gjorts för 16/32, som har en porvolym på knappt 40 %. Denna porvolym är tillräckligt hög för trädetablering och volymen för 16/90 är sannolikt högre. En porvolym på runt 25 % bedöms inte ge tillräckligt goda förutsättningar för träd.